The Observatory

post-cyberpunk observations of post-postmodern life

Jag tänker ibland på Sarah Kerrigan. Vi möter henne först som ett potentiellt kärleksintresse för rymdsheriffen Jim Raynor, en klassisk Han Solo-karaktär, för tillfället allierad mot någon sorts rymdimperie med rebelledaren Arcturus Mengsk, senare själv diktator över ungefär samma imperium. Kerrigan är en så kallat Ghost, en specialkommandosoldat med telepatiska krafter, specialtränad i spioneri, infiltration och sabotage. Senare i serien förstår man att Ghosts samlas in bland lovande barn med övernaturliga förmågor och tränas stenhårt för sin framtida roll, förmodligen med starka inslag av hjärntvätt och eventuellt andra experiment.

I serien spelar Mengsk ut Kerrigan ungefär på samma sätt som spelaren brukar använda Ghosts; genom att placera dem sist bakom fiendens linjer på ett självmordsuppdrag (i det fallet ofta att guida ett kärnvapen till någon mindre välplanerad del av fiendens bas utan skydd mot osynliga enheter). Hon lämnas ensam utan förstärkning på en planet medan de invaderande slem-aliensen zerg långsamt tar över den och Mengsk packar ihop sitt pick och pack och drar med en minst sagt upprörd Raynor.

Senare i spelet visar det sig att zerg inte, som alla först tror, mördar Kerrigan tillsammans med alla andra människor på planeten, utan istället placerar henne i en fästingliknande kokong där deras förmåga att mutera levande organismer efter sina behov omvandlar henne till en av dem med någon sorts genteknik som får CISPR att se ut som ett labbprojekt på dagis.

Det tar ganska lång tid innan zergs motiv bakom Kerrigan förklaras. Zerg beskrivs som en insektliknande svärm styrd av en enhetlig vilja, the Overmind, som i sin tur delegerar till lokala vasaller, cerebrates. Långt senare i serien förklaras det att zerg egentligen är en del i en mycket större plan och att the Overmind har en vilja, men inte en fri sådan, utan lyder under ett uråldrigt öde utstakat av universums skapare, eller snarare en galen avfälling från dem (hela symboliken är oerhört kristen). Därför skapar det Kerrigan, som genom sina telepatiska förmågor kan styra svärmen, men utan att vara satt under samma begränsningar. En av hennes första handlingar är sedan att infiltrera en mänsklig forskningsstation för att ta reda på vad de egentligen gjorde med henne så att hon kan “undo the damage their tinkering scientists have done to [her] mind”.

Utan att gå in på alltför många detaljer slutar den första halvan av serien med att Kerrigan tar över the Overminds plats som svärmens ledare, utropar sig själv till “the queen of blades”, och Vinner Kriget om Universum för att sedan försvinna spårlöst. Senare, i StarCraft 2, lyckas Jim Raynor, nu rebell mot Mengsks diktatur, bygga ihop ett utomjordiskt lego som kan användas för att återställa Kerrigans mänskliga form. Hon är dock bara människa ett kort tag (alla verkar dessutom glömma att hon är en massmördare och krigsbrottsling) innan det kör ihop sig och hon medvetet letar rätt på nya zerg som kan förvandla henne igen. Den här gången är hon dock själv en spelare i spelet om universum med en alldeles egen plan som slutar i att hon förvandlas till någon sorts ängel och typ bootar om universum.

Det finns spännande symmetrier i Kerrigans öde. När hon kläcks ur sin kokong har hon förutom en röstförvrängare bland annat en typisk boobplate-outfit, inklusive inbyggda monster-klackskor som sitter fast i hennes fötter. Förutom att hon hela tiden blir en bricka i spelets handlings geopolitik, och en faktisk fysisk bricka i formen av en spelpjäs för spelaren så finns det också en nivå där spelaren måste avkoda henne genom filtret av slemmig datasnubbe-sexism (eller möjligen bara skrämmande brist på fantasi, i vilken utsträckning det nu är en skillnad) som förvrider henne minst lika mycket som zergernas genmanipulerande. På det sättet är spelet sin egen meta-kommentar på fler än en nivå; man måste föreställa sig att det finns en Kerrigan som föregår hennes representation i spelet, samtidigt som hennes representation i spelet också ingår i hennes karaktär.

Jag identifierade alltid med Sarah Kerrigan. Hon var den enda karaktären i Star Craft-spelen jag gillade (jag var nio när spelet kom ut men spelade det förmodligen inte förrän senare). Jag tänker ibland på henne när det känns som att jag är en bricka i ett väldigt stort spel där jag inte ens förstår vilka de ingående spelarna är, än mindre vilka regler vi spelar efter. När det känns som att vad jag är och andra ser är förvridet genom en tjock lins av diskurs jag inte har kontroll över.

Jag tror att jag kanske har en forskningsstation att bryta mig in i.

#Swedish

I was there when they came for The Pirate Bay. Specifically, I was outside the courtroom for the trial, but also there for the protests before, during, and after the trial. In hindsight, the trial against TPB clearly marked the beginning of the end of an era on the Internet, the one I grew up in. Though, like in most times, that was not obvious to us who lived it. In a sense, the era still lives in a stumbling, zombified form, as can be seen by going to one of TPB's porn-and-malware-laden mirrors.

Read more...

In this post I discuss identity and uncertainty, coming out, and the strategic problems with working inside identity politics trough a personal experience and the recent debate about Rapid-Onset Gender Dysphoria. Content Warning: mention of transphobia, discrimination against LGBT people, and gender dysphoria.

Read more...

Enter your email to subscribe to updates.